I det senaste avsnittet av "Andra Sidan Är Ni Klara?" diskuterade vi företeelsen exorcism. Vi bjöd på ett flertal hemska fall, varav ett handlade om Anneliese Michel. För den som vill ha en djupdykning följer här lite långläsning om stackars Anneliese. Katolska läsare varnas.
Anneliese när "skiten hade träffat fläkten". Bild: allthatsinteresting.com
Leiblfing, Tyskland sent 60-tal. 16-åriga, katolska flickan Anneliese Michel (A.M) spenderar en vanlig dag i skolan med gissningvis ganska tråkiga lektioner och tillhörande social ångest på rasterna. Mitt i all "normalitet" får A.M en blackout. Hon går runt som i trans till sina kamraters stora förvåning. När A.M vaknar upp ur detta märkliga sinnestillstånd minns hon ingenting. Detta var tyvärr bara början för henne, början på det som skulle bli slutet.
Ett år senare hönde i princip samma sak, men denna gång kissade A.M i sängen - oacceptabelt, tyckte hennes föräldrar och tog henne till en neurolog (rimligt). Neurologen bedömde det som temporallobsepilepsi och administrerade sedvanlig medicinering får vi anta. Strax efter detta kompletteras diagnosen med den svepande diagnosen "depression" och hon läggs in på mentalsjukhus/hispan/psykiatrisk avdelning - kärt barn har många namn.
Att vistas på ett mentalsjukhus sent 60-tal/tidigt 70-tal var nog ingen drömtillvaro för en tonårstjej. När hon väl fyllt 19 och släppts ut från sjukhuset hade hon börjat se demoniska ansikten var hon än
vände sig och utvecklat någon form av avulsion mot bland annat religiösa symboler, präster och allt annat som hör till religion. A.M själv började tro att hon var besatt av demoner.
Historierna om vad som hände sedan spretar en hel del. Ett axplock av saker som A.M sägs ha gjort: 400 squats per dag (ouch!), krypit under ett bord och skällt som en hund i två dagar (voff!) samt ätit spindlar, kål och slickat upp sitt egna urin från golvet (blä!). Om vi bortser från min raljanta ton ett tag kan vi konstatera att hela situationen var tragisk och ohållbar för A.M med familj. Vi kan tänka oss att desperationen ökar och tron på medicinska lösningar minskar. A.M och familjen sträcker ut en hand till katolska kyrkan och in kliver fader Ernst Alt och prästen Arnold Renz.
Anneliese från början till slut. Bild: darktales.blog
Exorcismförfarandet börjar, i princip en exorcism varannan dag(!).
A.M påstår vid ett tillfälle att hon på en och samma gång var besatt av Judas, Lucifer och Hitler himself. Vid ett senare tillfälle hade antalet demoner dubblerats. Det blir minst sagt rörigt i skallen när sex demoner ska dela på denna one room/one bedroom apartment och hålla sams. Det blev trångt i hennes skalle men också i hennes lägenhet. Prästerna samlas för att driva ut demonerna med klassiska katolska tekniker (lyssna på vårt senaste avsnitt för en komplett guide).
Som ni säkert förstår har denna berättelse inget lyckligt slut. A.M dör tillslut 1976 efter extremt många "försök" att driva ut demonerna. Under tiden blev hon bara sämre och sämre. Obduktionsrapporten visar att A.M dog av svält och uttorkning...demoner? Nowhere to be found.
Ernst Alt, Arnold Renz och föräldrarna Michel. Bild: https://twitter.com/necronomipod/status/1103354471139164160
Fallet med Anneliese väcker såklart en hel del frågor. Den fråga som möjligen är mest relevant är "hur kunde detta ske?". Vi har alltså en tonåring som har regelbundna "blackouts", epileptiska anfall och hamnar i trans. Efter detta börjar hon påstå att hon är besatt av demoner och hon hamnar hos två PRÄSTER för behandling? Ja, A.M och hennes familj var troende katoliker som så många andra. Efter att de försökt med medicinsk behandling (som säkerligen hade sina brister) såg de nog ingen annan utväg än att vända sig till prästerna.
Det är dock här det blir intressant på riktigt. Värt att notera är att hennes "ungdomspastor" (i brist på bättre ord) gjorde entré i hennes liv ca två år innan hon började uppge att hon var besatt (gissar att det är herr Ernst Alt vi syftar på här men jag har inte kunnat bekräfta detta). Det finns de som anser att hennes symtom till viss del kan förklaras av en dissociativ identitetsstörning och att den verkliga orsaken till hennes symtom var undantryckt trauma och att hon blivit (sexuellt) utnyttjad av sina präster. Mörkt.
Det är just den aspekten som gör att det här fallet inte lämnar någon oberörd (utöver de läskiga bilderna och ljudklippen) - det faktum att de som var förövare och utsatte denna flicka för övergrepp (inga konkreta besiv på detta, måste väl sägas) samtidigt var de som fick i uppgift att bota henne. A.M dog alltså av svält, jag har svårt att föreställa mig att detta hade kunnat ske idag med adekvat medicinsk behandling.
Anneliese före och efter "skiten träffade fläkten". Bild: icytales.com
Det är lätt att slentrianmässigt avfärda religion. Det är viktigt att komma ihåg att tron fyller en extremt stor funktion för många människor. Inte minst på det individuella planet där den uppenbarligen kan vara en stor tröst för den enskilda människan (Lord knows att vi är många som behövt det). Men hur långt ska den religiösa tron tillåtas gå egentligen? Ska den få ersätta medicinsk behandling som i detta fall? Sett i den kontexten är fallet Anneliese Michel möjligen fortfarande relevant och tänkvärt.
Vad hände med de efterlevande då?
Jo, föräldrarna och prästerna (Alt & Renz) dömdes för dråp.
//Johannes
Texten är ej korrekturläst, stavfel och allmän idioti kan förekomma.
Andra Sidan Är Ni Klara? är en humorpodcast om det övernaturliga.
Lyssna på senaste avsnittet, antingen här på hemsidan eller på valfri podcastplattform.
Håll utkik efter årets sista avsnitt.
Comments